Krigare
Äntligen hade vi kommit uppför den första branta fjällslutningen och hamnar här i den lilla fjälldalen. Det var en aning svårt att veta hur vi skulle forsätta när vi kom hit. Eftersom det bara var fåtal stenar som var märkt ut med en röd skvätt färg resulterades detta med att vi lätt tappade den så kallade "led" som skulle visa oss rätt väg. Som tur var kunde vi se ett fåtal personer som redan var högt uppe på ett av fjällen som gjorde att vi kunde forsätta, och veta att vi verkligen gick rätt!
Nu när vi visste att vi gick rätt väg och hade hittat de markerade stenarna igen kunde vi börja ta oss upp för denna steniga och branta fjällsluttning. Det som inte syns på bilden är att vi var tvungna att ta oss över ännu en liten "fors", men denna var mycket bredare än tidigare. Vår superkvinna Lisa klarade sig elegant över som vanligt, det var inte någon tvekning i henne inte utan hon hoppade utan problem från sten till sten. För Anna med hennes korta ben blev det lite mindre smidigt och mycket mer tvekan inför de hopp hon var tvungen att utföra men till sist efter ett par peppningar från sina lagkamrater tog sig även hon över. Nu var det Elins tur och det var hon som hade oturen att pricka fel sten, resultatet blev en blöt fot. Men den krigare som hon är tog hon nya tag och även hon tog sig över! Trots hennes blöta fot fortsatte vi vår vandring utan några problem! 
Denna fjällslutning var betydligt brantare än vad det ser ut att vara. Eftersom regnet nu hade hållt på ett tag hade alla stenar hunnit blivit blöta och mycket hala så vi var tvungen att verkligen se vart vi satt fötterna så vi inte skulle göra oss illa. Men vi tog hjälp av alla fyra och krigade oss upp!
Äntligen blev det bättre terräng och som ni kan se så har det till och med bildats en stig som vi kunde följa!
Här har vi besegrat den branta sluttningen, men när vi tagit oss hit var vi inte längre omringade av fjällen som höll vinden någolunda borta. Detta resulterades med att vi nästan på momangen började frysa och tillsammans med regnet gjorde inte vår sitation nå lättare heller!
Den fallne krigarens betraktelser
På grund av en krånglande mage blev jag alltså kvar vid fjällstationen
och tältet när det var dags för toppvandring. För mig kändes det lite surt när jag
nu lyckats ta mig så här långt. Det blev väldigt tyst när de andra hade dragit iväg,
då det är inte var mycket som lät i fjällnaturen förutom regnet som
slog mot tältet och någon enstaka fågel.
Under dagen hade jag tänkt göra något med kameran,
men det blev inte mycket av det, för det fanns ju inte så mycket i närheten
av tältet att göra nåt av. Så under dagen blev det mest att vila och fundera
på dom andra, om det gick bra och undra hur länge dom skulle bli borta.
Det var väldigt skönt när dom kom tillbaka och jag var nästan
lättad att jag tvingats stanna kvar i tältet
när dom berättade om sin färd. /Sarah
Om man är sugen på att besöka fjällstationen men känner att
toppvandrigen blir lite svårt finns det olika dagsturer man kan gå istället.
Vare sig man bor i fjällstuga, på fjällstation eller i tält så är dagsturer
en bekväm sysselsättning och med en minimal packning får man
största möjliga behållning och naturupplevelse.
Klättra, klättra , klättra...
Det rann små "vattenfall" längst stenarna! Detta var toppen, man kunde bara ta fram muggen när man var törstig!
Vem kan finna det tre bort tappade renarna?
Vi tyckte det såg så roligt när vi fann ett par renar som betade så högt uppe på fjället speciellt då det var rätt så brant! Men man lär sig som sagt nya saker varje dag!
Elin tittar förundrande på Lisa medans hon försöker få ett bra kort med kameran.
Jaha då vet ni hur vår väg såg ut.. Nä skojja bara, vi ville bara visa hur brant det var ovanför oss!
Ännu en bild när Lisa flaxar med hennes armar och Elin fortfarande håller på med sin kamera!
Ibland måste man ta hjälp av båda armar och fötter för att ta sig fram i denna terräng!
Lite av utsiktet då vi tagit oss en bit upp! Väldigt vackert vill vi lova!
Som ni kan se på bilden så börjar det se rätt disigt ut, detta var på grund av att det började små regna lite närmare förmiddagen! Då tog vi på oss lite regnkläder som vi hade med oss, men som tur var blåste det inte. Möjligtvis så var det pågrund av den "fjälldal" som vi befann oss i som gav oss skydd!
Upp och ner, sten och sten
En liten vattenpaus var välbehövligt efter att vi hade gått en bra bit! (Ni kan ignorera tiden på fotona för det stämmer inte på alla bilder)
Vi fortsätter att gå efter den västra leden(stigen). Där mellan de två fjällen framför oss ligger vår väg till toppen! Det ser ju inte allt för jobbigt ut när man bara ser det sådär.
Ojdå det var lite brantare än vi trodde. Elin börjar oroa sig för sin höjdskräck "vad har jag gett mig in på, glömde visst bort att det går ut på att ta sig upp på sveriges HÖGSTA berg". Men vi var ivriga att ta oss upp så vi forsätter!
Vi möttes av många små forsar tidigare under dagen, snart måste det väll ta slut?
Det var väldigt brant så vi fick många gånger klättra och ta hjälp av alla fyra. Vi följde endast en liten stig som präglades av stora stenar som ni kan se på bilden. Man var nästan lite smårädd att någon av oss skulle gå på någon lös sten som skulle få oss att falla ner till forsen nedanför. Ett fel kliv och man hade ramlat rakt ner för det fanns ingenting som hade kunnat stoppa fallet på grund av att det var så brant.
Som tur gick ju allt bra!
Trots att vi inte är otränade så var det jobbigt att gå upp för hela tiden, men det gick! Bra träning om inte annat.
Här är vi inte bitter, Anna är super glad trots att det känns som att man gått i en evighet!
En glad Lisa som står och fläktar sig i vinden! Som ni ser så börjar det komma stora stenblock närmare vår stig.
Med andra ord vi börjar närma oss den första dalen.
Anna hon flyger ut med armarna glatt, men Elin hon ser inte lika glad ut. Tror Elin började bli uttråkad på att vägen hela tiden var samma sak upp och ner sten sten.
Nu är det dags för vila och få i sig lite energi. Vi har gjort det bra nu, tjejer!
Lisa är nöjd. Kan man annat än att älska naturlivet?
Dag 2, oväntat hinder
Nu har vi tagit oss en bit upp och som ni ser så har vägen börjat gå mer uppåt än rakt. Vilket påfrestade väldigt i benen. Men vi fortsätter att käma på!
OJ! Det här hade vi inte räknat med, små forsar! Så det första vi gör är att hitta den torraste platsen för oss att ta oss över så att ingen halkar på någon sten!
Vi fortsätter uppåt för att se ifall vi kan hitta några större stenar som sitter ordentligt eftersom de små inte var pålitliga alls.
Här fortsätter anna uppåt det var rätt fint med de små forsarna, men inte lika roligt att ta sig över dem! Om man kollar på bilderna så ser avståndet betydligt kortare ut än vad det var i verkligheten!
Nu har Lisa tagit sig över med en väldans fart two more to go.
Tror Elin och Anna känner sig lite skeptiska fast Lisa ropar att det var säkert!
Anna har klarat sig över, men Elin tycker att det fortfarande är obehaligt trots att de andra klarade sig över fint.
Stenarna höll sig på plats men det var fortfarande halt och hon ville inte ramla på stenarna som fanns nedanför.
... fortsättning följer.. Elin litar inte nog på sina morgontrötta ben, hon vet att hon kan bli lite klumpig.
Elin vill över för hon vet om deras pressade schema, men benen vill inte ta stegen hon måste ta!
Tillslut bestämmer sig Lisa för att ge Elin en hjälpande hand. Det kändes lite säkrare så tillslut kom hon över och vi kunde fortsätta vår vandring!
Godmorgon alla glada!
Här kommer en video från våran morgon innan det var dags att fösöka ta sig till toppen!
Dag 2
När vi klev upp så var klockan ungefär 06.00 trötta och frusna som vi var så klev vi upp och det var dags att ta på oss vår utrustning. När vi var nästan påklädda så låg det en krigare kvar i sin sovsäck på grund av magont så det kändes bättre att hon stannade kvar i tältet. Viktigt att hälsan är bra om man ska gå så långt som det är till toppen.
Här hade våran vandring mot Kebnekaises topp börjat.
Tempot gick någorlunda segt från början, man kände sig seg i benen och var lite osäker på vägen.
Kom ifatt några andra vandrare som också hade planerna att ta sig till toppen!
Stigarna gick upp och ner för det mesta i början av vår vandring och underlaget bestod för det mesta av sten.
Det blev ett par pauser så vi även hann med att ta bilder på den fina utsikten.
Det är här vi viker av från "huvud stigen" för att forsätta vår vandring genom den västra leden.
